Tårarna rinner,
du ser inte.

Snyftningar som tyst låter,
du hör inte.

Ord som vill bli hörda,
du lyssnar inte.

Tankar som snurrar,
du förstår inte.

Varför?
Vill du inte?
Eller är det så att du inte kan?
Förstår du inte?
Eller är det så att du inte orkar?
I såna fall är vi härmed två,
för mitt motstånd är slut,
jag ger upp.
Jag orkar inte heller...