... lurar i skuggorna av våra liv

med öppna käftar

anfaller den mitt i idylen

kan ana dess ankomst

sorgen

tuggas i dess öppna käft

ovaksamhetens

trötta insikter

sorgen

förlusten

flykten

när den levande återkommer

som en skugga

av obearbetad försoning

dess käft tuggar sönder

nuet

vilan är nödvändig

skydd från tider av drömmar

själslig trötthet

ensamma viloplatser

ordlösa

där känslor är förbjudna

vaksamt anar jag skuggan

sorgen läker sakta

trasighetens gap

dess käftar kan öppnas

anfalla likt ett morrande hungrigt vilddjur

sorgen

möt den med kärlek

mitt inre jag

trösten till läkande

själens vila

från sorgens skuggor.