ensam är jag vild och stark
slätstruken, rågad
med fullfjädrad skrud

först när du kommer nära
känner jag de buktande spåren
av ett ärrat barn på mina skuldror

min hud blir ett tunt membran
varje öm kyss bränner min veka rygg
jag känner mig

vingklippt

felvikt origami
brutna pappersvalor
flyger sällan väl
någon vek mig fel
under resan till denna sekund

ofullständigt, snubblande
en skadad fågel
som gömmer
sin brutna vinge för dig

i min sömn flyger jag
men det är tungt och kallt
i drömmarnas land

du måste vika mig rätt
för att se mig flyga, min vän

jag kan inte hela
mina brutna vingar
på egen hand