Vi må dela de maniska dragen
och följa den magiska lagen
även om få gör slag i saken
våga vandra på de talrika,
farliga, ständigt allvarliga,
stundvis oförklarliga flaken
av tankegods utan make

Ända tills nån blir den tragiska saten
att stoppa den byråkratiska staten
genom att dra i den annars statiska spaken
som gör den annars mekaniska massan vaken

Orädda för att kasta av sig dem organiska skalen
men ovilliga till att döda varandra med automatiska vapen
för nåt de förut rättfärdigade med den ariska rasen
denna dramatiska raden
blir den sporadiska starten
för den fanatiska ätaren av oblaten
att störta den egokratiska Draken

Kanske jag skriver ord av de gallimatiska slagen
som gör även den genialiska galen
inför alla dessa lingvistiskt infernaliska valen
men detta poem vaknar aldrig till den prosaiska dagen
utan tar oss ur den animaliska dalen
upp till insikt om de fysikaliska talen
likt återgång till kunskapen hos de arkaiska oraklen