tågen lovade att vänta på mig
och biljetterna
trycker fortfarande i fickan
jag svär, hur solen rullar sårad
över himlavalvet
är det vackraste jag sett just nu
och jag har så stora hål i mina skor
att jag bränner hälen
varje gång jag fimpar en cigarett
jag ser en flicka på perrongen
som lyser i mörkret
som trycker tungan
mot rutan
lämnar saliv på mina läppar
som
rinner
ner
mot
mitt
kön
väcker
lust
och jag hade en dröm härom natten
en sång
jag inte fick
ur huvudet
som lade sig som ett filter
över
min
syn
mina
tankar
och
ord
och jag tänker, tänker för mycket:
genom den hårda stöten som sätter
vågor genom dina lår, över din rumpa
och som ekar
i sms efteråt
går en ilning som börjar i magtrakten
virvlar som en dna-sträng
lämnar mig
och landar,
beblandas med blodet som torkar
på min mage
ännu en liten död
ännu en cirkel sluten
och jag höll andan precis då, precis som du
och nu står jag här
med brinnande biljetter
tågen som lovade att vänta
hörs på håll
och jag lutar mig mot tegelväggen
pillar ännu ett hål
i skorna
och väntar
på er som flockas likt nattfjärilar,
på er som också vill
brinna upp
som också
betalar priset:
hjältar och hjältinnor
med sårade solar i era händer,
med era hjärtan
fastspikade på himlen
för alla
att betrakta