varför blickar vi mot den spetskantade horisonten

när själar ändå måste mötas i gruset

på nära håll


tätt, sammanflätade


snaror som vi drar allt hårdare
djupt ner i mörkret


avstånd mäts i alldagliga frågor

de som glöms bort

i vardagsegoismen


något har tappats
glömts bort, vittrat på min vind


fråga mig nu

för snart är jag alldeles



i det sidensvala diset
på den skära horisonten


förlorad igen