En kontakt utåt
kräver att det finns någonting att koppla in kontakten i
och jag har inget jack brett nog till att släppa in något igenom.
Så jag lever mitt skyddade liv,
välskyddat från allt.
Jag biter ner naglarna tills det gör ont i benet
för jag har bitit hål så
andra ser hur tunnt mitt skal egentligen är
men
ändå det kan vara så hårt ibland, som äggskal,
man kan stå på ägg
på rätt sett, då dom det starkaste på jorden
atlaser med axlar av renaste kalcium
men om man trampar på dom
över deras svagaste punkter så
krossas
dom.
Och har ingen större nytta än att grävas ner i jorden
som gödsel.
Jag går inte så långt så jag gräver i mig själv
med raklödderavsedda spetsigheter
jag dricker istället coca cola så häftigt att det
kolsyran river hål i halsen och tvingar ut
tårar ur ögonen.
Jag ger mig själv tinnitus
genom att spräcka hinnan in till huvudet
med den argaste musiken jag kan hitta.
Jag vet inte vad jag ska bita på när min naglar tar slut.
Händerna skakar
Huden skär sig själv i strimlor
En röst mässar oroveckande;
Ta din trasiga kropp
och lär dig att brodera fast skyddet igen
med trådar i alla världens färger
som en festlig skenmanöver
och jag skriker;
hugg mig inte i hjärtat
hugg mig inte i hjärtat
för där har jag valt att plantera
kärleken!
Ta min lever i stället
och krama den grå och oduglig med häxa från
mammas spritskåp.
Men ingen lyssnar
någonsin,
Ingen fick aldrig sina öron
tillräckligt utveckade i livmodern
för att höra skrin
från väl ihopsydda läppar.
Jag lever ett skyddat liv
och lär mig från skyddade förebilder
hur den nakna verkligheten fungerar
så jag tar av mig kläderna
för att för första gången
känna mig nära livet i dess
smärtsammaste form
Hjärtat kan stanna
och slås igång
om och
om igen
utan att jag ruttnar omkring den.
Och
om jag aldrig får bita ner
min egen dödlighet
skulle inte det finnas
någon anledning


ingen anledning.