så ofta har jag fått epitetet fjär
värnlös
eller
tafatt

ja tillochmed

har jag kallats svag

man ser mig som ful

på grund av min självkritik

man blir provocerad av

att jag inte sträcker på mig och tar plats

men i en värld där alla ska rymmas som individualister
vill jag påminna

domarna om,

de på piedestal högt uppsatta,

att en värnlös människa ibland behövs
för av henne känner man sig aldrig hotad

hon kan lyfta andra med sitt vara
och bör inte längre
förkastas

ty hon fyller en funktion
hon sänker de mäktiga männens gard