Jag blöder, men det kommer inget blod
Jag drömmer, men finner inget slut
Jag sover, men känner ingen ro
Jag gråter, men inget sipprar ut

Jag lever, men känner mig som död
Jag brinner, men värmer inte dig
Jag hungrar, men äter ej mitt bröd
Jag springer, fast ingen jagar mig

Som en soldat som mist sitt vapen,
förlorad i fiendens land
Han är en mask i de skrikande gapen
och vill slita fri sin hand

Han är fången och torterad
han är bunden vid en sten
Han är frusen och frustrerad
och ser aldrig solens sken

Han kan inte sluta tänka
på dom dagar som har vatt
men han har bly i sina ben
och saknar all sin kraft

Han vill försöka rymma
från tankarna han har
Men han måste återvända
han måste stanna kvar

Jag frågar, men det kommer ingen röst
Jag glömmer, men minns ändå allt
Jag faller, som blad en stormig höst
Jag glöder, men allting känns kallt

Jag somnar, men faller ej i sömn
Jag svävar, men känner mig tung
Jag ångrar, men ändrar ej min dröm
Jag längtar, tillbaks då jag var ung