Till blomsterängen vi går i midsommarnatten,
mitt barnbarn och jag.
Vid klockslaget tolv smyger vi ut, tysta och
ensamma, för att plocka de sju sorters vilda
blommor som ska avslöja våra blivande
äkta mäns identitet.

När de lagts under kudden, i denna förtrollande
natt, äger de den magiska kraften, att i drömmen
avslöja denna spännande sanning för oss.

Traditionen bjuder att mitt barnbarn och jag,
tillsammans varje år, genomgår denna procedur.
Geografiskt är vi långt ifrån varandra, men
våra sinnen är samspelta.

Med buketter av fulltaliga blommor i händerna,
går vi tysta hem, lägger dem på sin plats och kryper
ner i sängen och somnar.
Vi förhoppningsfulla, men blommorna något
tillplattade.

Morgonen därpå ringer telefonen och med andlös
spänning frågar mitt barnbarn om jag drömt om
min tillkommande.
Själv hade hon drömt om mamma,
pappa och en kompis.

Tyvärr var jag tvungen att göra henne besviken.
Det blir inte alltid som man tänkt, för jag drömde
hela natten om min bror.

Vi enades om att vi gör om samma procedur nästa
år igen, i den magiska midsommarnattens friskhet
och då, ja då drömmer vi……




Britt Gustavsson