Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hinder som bidrar till mörka tankar


Social fobi

Förstår långt ifrån allt

men är för rädd för att fråga

faror lurar överallt

så jag stannar vid att inte våga

 

Försöker övervinna min skräck

samlar mod i flera dagar

när tillfälle ges är modet väck

jag tordes inte, jag beklagar

 

Håll om mig för jag är rädd

rädd för vad folk ska tycka

blickar skrämmer, vill inte bli sedd

min sociala fobi blir min olycka

 


Fri vers av Kalle.O
Läst 831 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-07-17 10:58



Bookmark and Share

  clueless
En vacker dag inser du förhoppningsvis att även du har rätt att ta plats och att du är älskad av fler än du vågat drömma om. Om man gläntar på dörren den ena dagen så kanske man så småningom vågar öppna den på vid gavel. Allt gott till dig/Clueless
2008-07-18

  Teresia Ridell
Ja jag led själv enormt av det för några år sedan, fortfarande ibland. Fast i rätt miljö kan man förändras/tillfriskna bra. Har ett jobb idag som jag aldrig trodde var möjligt för bara ett par år sedan. Och trivs för det mest utmärkt med det.

Tid, kärlek, tålamod och tro på sig själv och andras stöd så går det !

Kram
2008-07-18

  Bibbi VIP
Kläng Dig fast vid Jesus och åkalla Hans Namn "ja, en utljuten salva är Ditt Namn" H. V.1:3
"Ty I haven icke fått en träldomens ande åter till räddhåga, utan I haven fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropa: "Abba, Fader!" Rom.8:15
"Räddhåga är icke i kärleken, utan den fullkomliga kärleken utdriver räddhågan...Joh.1:18 (och den bor i Dig...)
"Kasten därför icke bort eder frimodighet, som har en stor lön". Hebr.10:35
Kolla också Hebr.12:1-4
En bra beskrivning på det tillstånd vi alla Guds barn hamnar i ibland. Du är inget undantag.
Applåd!
2008-07-17

    ej medlem längre
Jag gillar den här texten, mycket. Känns som att jag själv hade kunnat skriva den för inte alls länge sen. Jag har pysslat med exponeringsträning och utsatt mig för allt som känns jobbigt (typ gå på gym, gå till banken, handla, ringa myndigheter) med stöd av en behandlare. Nu vågar jag mer!
2008-07-17

  Larz Gustafsson VIP
Känner igen mig.
2008-07-17

  Della K
Jag älskar ett par sånna...
De är fantastiska, intressanta människor.
Har så mycket att ge, men vågar ändå inte.
Det är så sorgligt.

Jag vill tro att dom kommer att övervinna det en dag.
Men då måste dom göra det själva.
2008-07-17

  Elaine.S VIP
Social fobi begränsar verkligen livet, bra beskrivet
2008-07-17

  Quasimodo
Modigt och starkt för detta i din dikt här, inget ovanligt eller konstigt och vi växer oss starkare för var dag om vi vill och vågar !!
2008-07-17

  genni VIP
Den går att övervinna, jag lovar....
2008-07-17
  > Nästa text
< Föregående

Kalle.O
Kalle.O