Okring år 1630 hade de invandrande svedjefinnarna nått så långt som till nordvästra Dalarna, Värmland och in i Norge. Landet bestod i huvudsak av otämjd skogsödemark. De levde av vad skogen gav, och svedjebruk, dvs de brände skog och sådde, främst råg, i askan.

Ortsnamn, lever fortfarande kvar, såsom Noppikoski, Korpmäck, Paljakka, Anttila, Harju, Savolax, Vinikka, Ronkanstorpet och Merraskjulet och många fler. Skogarna är stora och spännande och relativt glesbefolkade än idag.

sången stammarna stämde
susande - snara hejdade hare
hit hyste hietala hopp

konten i molande mull

gömmer grodans göl gammalt
groll - gånget gått genom
granskog?

ljungen står likgiltigt lila ännu
i ljuset - svedjornas svedd - så
sjunken är stugan i sanken

kåsan i mattilas myr

drömmer duvans durr gammalt
niddåd - ur dåtidens driftiga
dårskap?

timra och tukta tygla en teg
tro att tallarnas vidder var väna
vandrarens viljas vansinne

kniven i morgonens märg