Jag är så klar i mitt huvud, men ändå inte.
Jag har kontroll, men ändå så tappar jag den.
Jag kan inte få grepp om det.
Jag sitter och stirrar tomt ut i luften och funderar på vem jag är.
Jag är inte en, jag är flera.
Men ändå så mår jag bra, jag med mitt belåtna ondskefulla leende som bara väntar på mer.


© angelika jönsson
2008