Solen smeker min hud igen,

* * * * * *

jag vaknar på en häll vid havet.

* * * * * *

Där står en man och fiskar,

* * * * * *

och tar en fisk i taget.

* * * * * *

"Du, min son!" han säger;

* * * * * *

"du ska ej dväljas i sorg!

* * * * * *

Du skall följa känslan i hjärtat,

* * * * * *

välja att hålla om nån!"

* * * * * *

"Men om där inte finns nån,

* * * * * *

då måste jag ensam gå...?"

* * * * * *

Mannen fortsatte fiska,

* * * * * *

brydde sig ej mer om mej,

* * * * * *

utan bara bortvifta,

* * * * * *

det jag hade att säg'.

* * * * * *

Men jag har ju lärt mej;

* * * * * *

"Hugg i o' sluta gnäll!"

* * * * * *

Då kanske man kväver gråten,

* * * * * *

tills man åker på kärlekssmäll.

* * * * * *

Ett liv där känslor ej besvaras,

* * * * * *

där kärlek inte finns,

* * * * * *

är det kanske svårare,

* * * * * *

att behålla sitt sinn'.

* * * * * *

Så mannen fick fortsätta fiska,

* * * * * *

jag gick fort därifrån,

* * * * * *
för att finna vägen,

* * * * * *

som tagit mig dit hemifrån...