tyst idag
inte en viskning
inte ett ord
utom utanför
så nära och ändå
så långt bort

men visst är man ensam
vore idiotiskt att förneka
man tröttnar på allt
att vakna, att drömma
att hoppas och försöka
förändra sig själv... man tror...
man tror sig förtjäna
det lilla man får... inget mer...

i tystnaden vaknar ljuden till liv
varje litet fotsteg utanför
även tystnaden själv...
känns öronbedövande
man brister i sömmarna
bit för bit slits och dras

det känns som man sjunker
sakta, sakta...
rakt ner under ytan
och motivationen för andning...
svårare och svårare
att förverkliga

klagosången känns onödig
för...
vem fan är jag egentligen?

blott kött, blod och neuroser
ödet som befaller mig... det..
känns värmande meningslöst
uppsydd endast för mig

det känns som jag borde säga någonting
ett tomt förlåt eller ett bortstötande välkommen
förlåt mig... vem du än är...
välkommen, dra åt helvete och förlåt...
jag menade inget illa
... jag menade ingenting alls

/