När höststormarna är över
då vinden har blåst förbi
När träden slutat gunga
och det har blivit vintertid
Då första snön har börjat falla
och det blir vitt överallt
När kinderna är frusna
och ansiktet blir kallt

När kulsprutorna dom viner
och ekot har blåst förbi
När barnen har slutat sjunga
och det inte finns nån frid
När bomber börjar falla
och det blir rött överallt
Då skräcken kväver alla
och ansiktet blir kallt

Då finns det inga dagar
ingen sol som skiner
hur mycket som du
än har bränt din hud
Då fins det inga hagar
med träd och apelsiner
Då finns det inget solsken
fast du blivit brun

Då finns det ingen snö
fast att du vill krama
Bara skrik och död
som tär och förlamar
Då finns det inga skratt
fast näsan min är röd
Då finns där bara natt
och onaturlig död

Då finns det ingen lycka
på gatan där du bor
När folk behöver krycka
istället för skor
DÅ finns det inga Gudar
fast du ser dem överallt
för över vår planet
ligger ansiktet så kallt

När ängar fylls av klöver
då krigen blivit fred
När duvorna tar över
för att hedra de som led
DÅ jorden är till för alla
och människan gör rätt
Först då kan vi börja spralla
så att ansiktet blir hett