Och så går larmet.
Klockan tre.
Första måndagen i månaden.
Sirenernas vrål
studsar runt mellan hus och klippor.
Pensionären på bänken
eller solbadaren på gräsmattan där borta -
ingen bryr sig.
Jag tänker en stund på tiden
när de här signalerna betydde något.
Kriget var nära.
Bara en knapptryckning bort.
Och så skulle svampmolnen stiga mot himlen.