Med vilken nyfikenhet läser vi inte det första skrivna ordet?
Utan tvekan byter vi ut våra fantastiska tankars bilder mot bokstäver.
Det är logiken som långsamt kväver dig, mitt barn.
Det är bokstäverna som snärjer oss, älskling.
Vi orkar inte bry oss; vad bryr väl sig en fånge om dess bojas ursprung?
Ibland hittar vi nyckeln, nyckeln till verkligheten.
Blott en sekund av solljus.
Jag förstår, min vän, jag förstår din smärta.
Ironisk är världen och vi är ack så ensamma.