jag tycker nog mest synd om mig själv
du vet, innerst inne... på insidan...
... bland tarmar och slemmiga hinnor
det är så mycket jag inte ens vill försöka förstå
exempelvis du... och jag då...
och det där retliga vi jag aldrig kommer använda i tal
men du är ingen orsak till det jag känner
... möjligtvis de där komplicerade känslorna jag stöter bort
inget du kan styra över mina känslor
... utom ibland... och om du ber snällt... eller då du bara gör det

Fast man fastnar ju lite...
gräver sig djupare och djupare utan att märka av det
... man bränner broar och målar in sig i hörn och
sedan sitter man och undrar vad fan det var som hände...
Det är så lätt att bara fortsätta gräva... det är ju vad man alltid gjort...
och broar som brinner skulle nog alltid ha brunnit...

jo, jag kanske tycker mest synd om mig själv
men... livsstilsförändringar i kaos är ganska svårt


/