Hör. Det är tyst. Det är tiden som glömmer mig. Suddar ut ärr och läker sår så att jag kan andas. Jag vill höra mig själv. Det är tyst. Men om jag lyssnar så hör jag nåt. Det är svagt. Du är stark och jag ser dig men jag hinner inte ifatt innan du är långt före mig. Jag försöker så hårt. För jag vill så gärna hinna ikapp dig. Ta dig i handen och säga att jag vill gå tillsammans med dig. Men varje gång jag hinner ikapp mig själv så är du redan långt före och jag måste skynda mig för att få tag på dig. Jag vill ju bara gå med dig. Att jag ska kunna höra mig själv så att du kan höra mig. Höra mig när jag säger att jag älskar dig.