Vi föds inte in
i denna värld
vi ramlar in
snubblar till
håller balansen
går på lina
en del med paraply
till hjälp
en del ständigt
nära
att falla

En del lyser klart
och står stadigt
som stora björn
en del får bara
ingå
ställa in sig
i ledet
uppbyggd av andra
stjärnor
likt Karlavagnen
bara ett mönster
uppbyggd
av andra

Vi ramlar in
kramlar oss fast
kravlar runt
i mörker
söker
tränger
svar på gåtor
som aldrig
blir gamla

och

blomman som vi
trampar på
är du
och du
och jag
någon plockar våra
blad
någon doftar oss
några sätter oss i vatten
och beundrar
några torkar för att minnas
det som var
oavsett
myllan minns alltid
våra rötter
myllan lämnar alltid
en öppning
för oss att återvända
till

Och

vi ramlar in
borstar av det värsta
går rakryggade
eller
med hakan i skorna
oavsett
myllan minns alltid
lämnar alltid
en öppning
för oss att återvända
till

när balansen
sviktar
när linan lossnar
i båda änderna
när vi ramlar
ut

igen.