Nummer 1.

Vi hade varit ett par länge.

Vi hade köpt lägenhet och varit på parsemester. Nästa steg skulle ha varit att börja tillbringa julen varannan gång hos mina föräldrar och varannan gång hos hans.

Mina vänner frågade ofta om jag verkligen var lycklig. Såklart jag var!

Vi skrattade så fint ihop och vår lägenhet var så fin. Vi hade så roliga fester.

Plötsligt en dag var jag inte lycklig ändå.

Förlåtförlåtförlåt, men det kan inte vara vi längre…

Jag hämtade mina saker tre dagar senare. Eller, nästan alla mina saker.

Som om en kvarlämnad sängstomme skulle läka hans brustna hjärta.



Mamma, jag är hemma igen.
Är det okej om jag röker en cigarett? Bara ikväll alltså…




Nummer 2.

Vi hade läst samma kurs sedan augusti.

Han var det absolut finaste jag nånsin hade sett. Första gången jag såg honom tystnade allt runtomkring.

Men jag hade ju köpt lägenhet och varit på parsemester med Nummer 1.

Vi pratade om film och bara vi såg det geniala i Buster Keaton och Magnus Uggla och Lapsang-té. Vi kysstes en vecka efter mitt uppbrott med Nummer 1.

Ännu en vecka senare var jag fast.

Vi var bästa vänner fram till läggdags. Då blev vi ett par.

Vi pratade om ett kompisförhållande som inkluderade övernattningar men jag hörde inte det där med kompis.

Självutplånande svartsjuk och tokigt desperat.

Ska jag ta tåget ner till Lund? Det tar bara en timme, så är jag där vid halv tolv i natt…

Jag grät när han hade besök av en gammal tjejkompis. Och kysste en av hans vänner som straff.

Till sist ville han exkludera övernattningarna. Kompisförhållandet försökte vi. Jag, fortfarande svartsjuk och desperat, och han på väg åt ett annat håll.

Dömt att misslyckas.

Jag har bett om ursäkt. Nu, långt senare.



Lyckligtvis minns han inte mina mardrömmar.




Nummer 3.

Vi hade känt varann i nästan två år. Spelade i samma teatergrupp.

Men han var ihop med en annan i gruppen och jag hela tiden med Nummer 1.

Plötsligt var jag singel och intrasslad. Och han singel liksom jag.

Han är inte särskilt snygg, men han såg på mig på ett sätt så att det flimrade i hela kroppen.

Det var hemligt och spännande. Och till en början, en hämnd mot Nummer 2. Som självklart bara tyckte det lät skoj.

Alla visste, men vi smög ändå. Det var sommar och vi satt på hans uteplats och drack rödvin och rökte tills det blev ljust igen.

Han hade fortfarande en bild på sitt ex bredvid sängen. Och en kväll berättade han att hon hade sovit över natten innan.

Det är ju sånt som händer. Jag stannade kvar.

Vi hade ljus bredvid sängen. Duntäcket fattade eld och vi fick sova utan täcke.

Vi talade ett annat språk och han älskade när jag pratade svenska med honom. Min svenske kæreste.

Han skulle utomlands till hösten och jag skulle tillbaka till Sverige. Det var visst anledningen till att vi inte kunde ses mer. Han ville inte bli mer kär i mig och sedan tvingas lämna mig. Såklart.

Så mycket väntan vid telefonen. Befängda analyser och konstruktioner av de korta ord jag emellanåt fick.

Slutligen, ett sista möte innan han skulle resa.

Jag for till staden där vi mötts och väntade på det där meddelandet.

Som aldrig kom.



Idag är han gift och har barn med det ex som jag en gång delade kille med.

Jag hoppas ändå han ser mig nångång och ser hur vacker och lycklig jag blivit.

Så långt från det vrak han lämnade.




Nummer 4.

I tjugo år hade vi känt till varandra.

Även honom träffade jag till en början för att väcka svartsjukan hos Nummer 3. Dock utan resultat.

Vraket, ja. Nummer 4 hittade mig på köksmattan med konjak i strupen och skärsår på benen.

Plockade upp mig och plåstrade om mig. Torkade mina tårar och lagade vegetarisk lasagne till mig.

Vi skulle flytta till samma stad. Men vore det inte roligare att börja om själv?

Det kom aldrig på fråga.

I en månad i den nya staden hade vi ett öppet förhållande som egentligen bara innebar en tävling om vem som kunde göra den andre mest svartsjuk.

Vi gjorde slut och blev ett riktigt par senare samma dag.




Epilog

Vi har bott ihop i nästan tre år nu. Nummer 4 har blivit nummer ett.

Han hör när jag gråter även om han somnat och jag är dödstyst. Och om jag blir för full så dricker han inte mer, hur ska jag då komma hem? Inte ens minsta lilla bekymmer kan jag dölja för honom.

Och vi tar de mest fantastiska bildserierna när vi är på semester.

Snart köper vi egen lägenhet.

Vi tjatar på varandra om disken men i nya lägenheten finns diskmaskin.

En hund har vi men ännu ingen parsemester. Och hans familj firar inte jul, så den diskussionen slipper vi.