Jag har ju för fan ingen
far
och vet ni
det spelar ingen roll
inte längre

alltid har jag
inom mig
kunnat skylla
allt på detta
fakta
att min far var alko
alkoholist alltså

visst
inte fan var det roligt
när man var liten
och han jagade mamma
med kniv
och oss med
farmors gamla
sprutor

men jag bryr mig inte
längre
jag hatar inte längre

och vet ni
vi bor i samma
lilla håla
han och jag
ser honom ibland
vi hälsar
hej
hej
men inte mer
absolut inte mer

jag har inga känslor
kvar
synd
synd
skulle vilja hata honom
skulle vilja ringa
helst bara ringa
inte se honom
och berätta för honom
eller för fan
ge honom ett jävla
helvete
för allt han skitit
ner i sitt liv
men jag orkar inte
och jag tror
han vet


det vi haft
kommer aldrig bli
någon vacker
dikt
med ett vackert
slut
eller ens ett vackert
sorgligt slut
jag har försökt
men jag kan inte få det
vackert

I källaren ligger
brev
nerpackade
alla med hatiska
ord
som han skrivit
under påverkan
av de förbannade
tabletterna
jag vet det var
tabletterna
men det var
han
som tog
tabletterna
och jag har
aldrig kunnat
förlåta,
förlåta är ett fint ord
en fin gest,
honom för det

nu vill jag inte längre
orkar inte
försöka
som jag ville försöka
när jag var tonåring
då hade jag givit min
ena hand
för att få
min far
som min far egentligen var



en gång var han min
pappa

orken vill inte längre
längtan längtar inte längre
hoppet håller inte i längre
förlåten väntar inte längre
tårarna står inte i kulisserna
längre

livet går vidare


Men minnet
minns än





min pappa och jag
på semster
på Öland

i en stuga
bara han och jag

vi spelade badminton
på gräsmattan

och jag älskade honom







minnet minns än...