vi talar om bokstäver men
det är du som har orden

du skriver dig verklig
så det nästan känns fel
att se dig i ljus

din röst är okänd
inte ditt språk

du är allt det kalla, det brännande, det drömmande
orden svalkar tillräckligt för att
ja, för att
hålla huvudet ljummet

jag är allt
som väcker
utan att skadas

vi drömmer en annan verklighet
med traditionens tydliga
tidsintervall
något återkommande
efterhängset
kvarglömt eller varsamt undangömt
ett övergående tillstånd ingen vill bli frisk ifrån

kvällshimlen bär minusgrader
bilder bär meningen
gör så att andan fastnar i halsen
glasartad blick
fnitter ständigt spelandes över läpparna

Neptunus vänder hemåt