Jag var hon
hon
som gömde sig
längst bak
i
klassrummet
i hopp
om att ingen
skulle
se hennes
tårar
förödmjukelse
var det sista
hon ville
känna
och
det första
hon kända
varje morgon

Jag var hon
som
älskade
sina pappa
till döden
som åt
fröna
ur han öppna
hand
men aldrig
såg
kärlekens
röda kraft
strömma
genom ögonen
bara genom
källaren
där alla
tomma flaskor
stod

Jag var hon
som bodde
200 meter
från skolan
men
blev skjutsad
hela vägen
hela
långa
vägen
varje dag
rädd
för alla
fula gubbar
som kunde
lurpassa
längs
hela långa vägen
från sin
pappas
inbillade värld

Jag var hon
som gömde
sig
långt ner i
soffan
grävde
sig längst ner
i bottenplattan
undan
det förfärliga
någontinget
monstret
ur flaskan
som jagade
nosade efter henne
utanför
fönstret












Jag är hon
hon
som minns
med
näsan
alkohol
rakvatten
läkerol
försök
att skyla
sina misstag
hon som
minns
med ögonen
blundar
böjer
huvudet
i skam
över allt
hon inte kunde
ändra
med kärleken
som åt ur den
öppna handen



jag är hon