Är det en befrielse för er
att vifta bort mej som fallande
höstlöv?
Vad ska jag göra
för att mitt liv ska
bli ett liv?
Vad ska jag
göra för
att slippa undan
det beroende
som jag skapat?
När ska jag kunna hålla
en kniv utan att känna
saknaden till blod
och en timme efter
sitta där med rakbladet?
Känna blodet sippra ner
som sommaregn mot
bara armar.
Känna strimmorna
smeka mitt ärrade
förflutna..
När ska jag få
bli en människa?
För just nu känns
det som om jag inte
existerar i livet.