Som en tagg i ögat.
En irriterande röst.
En tickande klocka när man inte kan sova.
DU är tillbaka.

Eller vill det i alla fall.
Kämpar och kämpar.
Och gnabbar och smickrar.

Jag försöker vara kall.
Verka oberörd.
Oengagerad och obrydd.
Men det är svårt.
Att kämpa emot när någon inte ger upp.

Som en droppande kran.
Ett evigt snarkande.
Babblande människor när man har bråttom.
DU är tillbaka.

Och du försvinner inte utan kamp.
Och sån är jag också.
Jag ger inte upp i första taget.
Det är bara det att jag nästan har glömt vad det är jag kämpar för.
Har du?