Varje gång jag möter din blick på gatan på minns jag åter igen.
Blicken av svecket i dina ögon är numera det ända jag ser.

Den kvällen på stranden, jag såg dig.
Du och den andra flickan.
Kyssarna och dina händer på hennes rumpa.
Att du ens kunde, jag trodde vi hade något.
Något som verkligen betydde.

Dina förklaringar funkar inte längre.
Att för engångs skull se det med mina egna ögon för mig att undra om alla viskningar, allt tak om att du skulle ha varit otrogen förut.
Ja, Man undrar om alla förklaringar och lögner också va sanna.

Men nu är du inte längre en del av mig.
Du må vara mina vänners vän men min kommer du aldrig mer vara.
Du kommer aldrig att få mitt förtroende igen, aldrig höra mig ens tala med dig.
För mig kommer du vara luft.

Låt mig nu vara, det är nog svårt som de är.
Att bli sårad, sviken är en sak men att sen försöka dölja och komma med alla dessa bortförklaringar.
Sårar bara mer,
Gud, att du inte ens kan stå för något längre.

Förut var du den jag alltid kunde lita på.
Nu vill jag bara glömma att jag någonsin träffat dig.

Adjö .. det ska blåsa nya vindar och du kommer inte finnas med när vinden blåst förbi,