Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En relativt stor mängd helt ointressanta ord skrivna liggandes i en röd säng...



Jag kan se luften le

dimman från svärtan som sjunker ner

sköljer över och begraver mer

och mer, som drömmar... mardrömmar man ser

i svaga ögonblick när svaga ögonlock brister

i sitt jobb, och slår upp när blodet sprutar

till ännu en dag, en natt, en morgon

men om ärligheten ska fram så

har det alltid, utan att ljuga, sett ut

precis så här, som nu, som då, som alltid...

man skapar sin värld

som ett hölje för sig själv

inte för att man kan kan kontrollera allt men

hur man ser och hur man tar in

jag tror på självkontroll

för, vore det inte hemskt att,

när dagarna lider mot sitt slut,

plötsligt få veta att allt var planerat som det blev

och dessa vildsinta ögon

de skrattar som helveteshundar

som hyenor suktande efter blod

dött kött och levrat blod

en evighet har jag vandrat nu

från ett överhettat stillastående

till ett bortskjutet sinne av slöaktig stress

orden hatar mina fingrar för att jag skriver dem

jag hatar orden för att de skriver mig

och världen hatar människan som klagar

och jag hatar de som aldrig bryr sig tillräckligt för att inse att de borde öppna käften (fiktivt) och skrika lungorna ur sig då och då för att inse att de faktiskt lever i en så underbar värld att klagans odödlighet borde prisas av munnen för att få yttras...

det finns ingen sanning här

all världens drömmar har slätat ut all världens tankar

det finns blott lufttorkad lera med mer sprickor än helhet

jag älskar min sprickiga lilla existens

jag förundras över bräckligheten i varje andetag

i suckarna och flämtningarna som munnen får för sig att presentera i sken av mening

men inte människan

jag älskar inte människan

jag tillber individen och hatar människan

en individ är tänkande, funderande och rent genial

människor är kossor

en individ är respektfull, ömsint och enkel att respektera

och människor är, en en gång kossor...

jag är människa

jag är ko

respektera inte mig

hata mig gärna

och lyssna aldrig, aldrig på ett enda ord jag yttrar

nu ska jag se på klockan, ställa mig upp, öppna dörren, föröka att inte trampa på någon av katterna, inse att jag glömt ciggen, gå tillbaka in i mitt rum, hämta ciggen, öppna dörren, gå ut genom dörren och råka nästan trampa på en av kattera, gå ut på balkongen, röka en cigg, gå tillbaka till datorn, trycka på reload ett par hundra gånger, inse att ingen vill läsa mina ord längre, bli lite deppad, gå ut och röka lite mer, sätta på kaffebryggaren, vänta tills det kokat klart, ta en kopp och gå in på mitt rum, lägga mig ner, sätta på någon värdelös film, dricka mitt kaffe och vagga mig till sömns...

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 204 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-10-12 21:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen