Jag kan se luften le
dimman från svärtan som sjunker ner
sköljer över och begraver mer
och mer, som drömmar... mardrömmar man ser
i svaga ögonblick när svaga ögonlock brister
i sitt jobb, och slår upp när blodet sprutar
till ännu en dag, en natt, en morgon
men om ärligheten ska fram så
har det alltid, utan att ljuga, sett ut
precis så här, som nu, som då, som alltid...
man skapar sin värld
som ett hölje för sig själv
inte för att man kan kan kontrollera allt men
hur man ser och hur man tar in
jag tror på självkontroll
för, vore det inte hemskt att,
när dagarna lider mot sitt slut,
plötsligt få veta att allt var planerat som det blev
och dessa vildsinta ögon
de skrattar som helveteshundar
som hyenor suktande efter blod
dött kött och levrat blod
en evighet har jag vandrat nu
från ett överhettat stillastående
till ett bortskjutet sinne av slöaktig stress
orden hatar mina fingrar för att jag skriver dem
jag hatar orden för att de skriver mig
och världen hatar människan som klagar
och jag hatar de som aldrig bryr sig tillräckligt för att inse att de borde öppna käften (fiktivt) och skrika lungorna ur sig då och då för att inse att de faktiskt lever i en så underbar värld att klagans odödlighet borde prisas av munnen för att få yttras...
det finns ingen sanning här
all världens drömmar har slätat ut all världens tankar
det finns blott lufttorkad lera med mer sprickor än helhet
jag älskar min sprickiga lilla existens
jag förundras över bräckligheten i varje andetag
i suckarna och flämtningarna som munnen får för sig att presentera i sken av mening
men inte människan
jag älskar inte människan
jag tillber individen och hatar människan
en individ är tänkande, funderande och rent genial
människor är kossor
en individ är respektfull, ömsint och enkel att respektera
och människor är, en en gång kossor...
jag är människa
jag är ko
respektera inte mig
hata mig gärna
och lyssna aldrig, aldrig på ett enda ord jag yttrar
nu ska jag se på klockan, ställa mig upp, öppna dörren, föröka att inte trampa på någon av katterna, inse att jag glömt ciggen, gå tillbaka in i mitt rum, hämta ciggen, öppna dörren, gå ut genom dörren och råka nästan trampa på en av kattera, gå ut på balkongen, röka en cigg, gå tillbaka till datorn, trycka på reload ett par hundra gånger, inse att ingen vill läsa mina ord längre, bli lite deppad, gå ut och röka lite mer, sätta på kaffebryggaren, vänta tills det kokat klart, ta en kopp och gå in på mitt rum, lägga mig ner, sätta på någon värdelös film, dricka mitt kaffe och vagga mig till sömns...
/