Skadeglädje är den enda glädje jag lyckas känna nu.

Bara tänker på att andra har det värre än mig får mig att känna en aning bra

Och det är inte rättvist, jag skäms för att jag känner så

Det är det enda glädje som jag kan uppleva just nu.

ljuset har förvandlats till mörkret
och som ett blint föremål får jag ta mig fram i det svarta mörkret

Jag är rädd, för första gång i mitt liv, är jag riktigt rädd

Hur ska dagen se ut imorgon? hur ska jag se ut då?
Kommer jag att vara synlig något mera ?
Eller håller jag på att förvandlats till ett spöke, som ingen lägger märkte till?