Hon stapplar fram längs de kullerstenstäckta gatorna.
Pratar och gestikulerar yvigt om att hon måste hem.
Hon ska nämligen dansa tryckare med sin pojkvän.

Klockan närmar sig tre på natten.
Och jag inser att det antagligen inte kommer att bli någon tryckare.
Inte den natten i alla fall.
Men jag vet att det kommer fler nätter.

Hon är bara fantastisk.
Där hon dansar fram på gatorna i Stockholm.
Med sina fina svartvita skor.
Och sin rosa tröja från Paris.
Och det är så svårt att inte smittas av hennes glädje.

Vi har haft en rolig.
Och ganska blöt kväll.
Druckit vin och cider med hallon-och melonsmak.
Jag har fått min cosmopolitan.
Så jag är nöjd.

Vi har lyssnat på när en annan vän.
Sjungit och strålat på scenen.
Och vi har dansat och skrattat i natten.
Sminkat oss och varit tjejiga.
Pratat om killar och sånt.
Fnittrat på toaletten.

Men nu ska vi hem.
Min vän och jag.
Hon som alltid försöker övertyga mig om att jag bara är så jävla bra.
Utan att svära, för hon svär inte.
Sånt gör bara jag.

Min vän som innehåller så mycket värme.
Och empati.
Att hon gråter av glädje när jag får goda nyheter.
Ibland undrar jag om hon vet.
Att hon är fantastisk.
En underbar vän.

Vi kramas hejdå för åttonde gången.
Innan hon stapplar vidare i natten.
Hon vänder sig om och säger att vi hörs imorgon vid tio.
Tanken är att vi ska åka ut till hennes pojkväns lantställe.
Vandra i skogen.
Plocka svamp, fast ingen av oss vet vad vi ska göra med dem.
Men det verkar kul.
Och vi gillar sånt som är kul.

Jag nickar med ett leende.
För jag vet att det inte kommer bli av.
Vi kommer båda ligga som klubbade sälar hela dagen imorgon.
Ingen resa till Ekerö.
Men det gör ingenting.
För vi hade en rolig resa ikväll istället.
Min vän och jag.

Jag hoppar in i taxin.
Sluter mina ögon.
Och drömmer mig bort.
I mina drömmar dansar jag alltid.
Det är viktigt för mig.
Och det förstår hon.
Det har hon alltid gjort.