Nog ville jag det bästa

Nog ville jag det bästa
och satte mina mål.
Jag brann av lust att verka -
men elden blev till kol.

Som slagen i det mesta
jag står vid nattens grind.
Och det skall ingen märka
om jag blev ett med vind.

Fri vers av Erik L
Läst 474 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2008-10-23 21:38

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Det ska vara Du till att få ihop något så vemodigt sorgligt. Din diktarkonst är som vanligt förnämligt storslagen. Bokmärke. 2008-10-30

© Birgitta Wäppling Väl rimmat om ett sorgset diktjag. Nog skulle omgivningen märka om diktjaget blev ett med vind; så tänk inte den tanken utan skriv istället. 2008-10-24

aol så vemodigt sorgesam så milt och fint smider du rimmen bravo 2008-10-24

Bodil Sandberg Aldrig blir man besviken när man kikar man in här hos dig - en fantastiskt vacker om än sorgesam dikt.. största djup och innerligaste känsla..ja det är ju vad som kännetecknar dig skulle jag vilja säga..men inte bara..du är en mästare på att rimma och din penna är gyldene överhuvud..applåder!!! 2008-10-24

melancholia fattar noll, förlora du en fotbollsmatch elr? 2008-10-24

Yvonne Vemodig dikt, melodiös och fint rimmad. Applåd. 2008-10-23

Larz Gustafsson Lysande, Erik! Jag har själv ofta gjort just den erfarenheten. 2008-10-23

Last Word Spoken Otroligt melodiös och höstvemodig romantik. Applåd!!! 2008-10-23

ej medlem längre Här vill man krama om diktjaget och säga att det finns visst de som bryr sig!! fina rim som vanligt Erik! 2008-10-23

JJ Vemodigt slagen... en fin dikt som når in i empatin och igenkännade nerven! Applåd! Mvh. JJ. 2008-10-23