Högt uppå berget stod han,
och hans hjärta i evighet brann,
och drömmen för evigt försvann.

Molnen lekte med hans filosofi,
som vid tidens slut var att bli,
upphöjd, förlåten eller fri.

Då solen gick ned över bergen,
hade han den eviga känslan i märgen,
"Nu är mörkret här igen..."