Där de högsta bergen möts,
stod kung Emmerick och såg ned i dimmorna.
Han var av örnen given sin syn,
och av räven sin skarpsinthet,
uven sin klokskap och hjorten sin djärvhet.

Av gudarna var han given bortomsyn.
Och förutseendets vakande öga
hjälpte honom i världen.
Han såg genom sfärerna,
ned till det yttersta mörkret.

Han stod där i sin konungamantel
och såg in i de mörka ridåerna,
de som målats upp av Antiguden
och Odjuret nere i underjorden.
Han höjde sitt svärd där på bergets topp.

Med ens störtade han ned i ravinen,
med svärdet i högsta hugg,
redo att dräpa, redo att slåss.
Redo att möta Antiguden och Odjuret
för en första strid!