Jag har fallit under isen igen,
till tusen meters djup,
och hörde hennes ord till mej,
föll ut för själens stup.

Jag har sällan funnit vägen,
för mig att vara glad,
och hoppats bliva lycklig,
men så frågar;"...av vad?"

Och jag sitter vid världens ände,
mina ögon tåras så lätt,
då jag hör hur människor såras,
och behandlar varann ej rätt.

Så tårar de faller till marken,
rinner ned för en kind,
så jag frågar de högre makter;
"Varför är jag så blind?!"