Till Isabelle, om du finns...
Vi lämnar avtryck av våra liv på väggen en sommarnatt tjugohundrafemton
det kommer vara svårt att inte gilla dig eftersom din utsida går emot alla ideal
Vi är kära, det ska vi vara. Vi älskar och tror att vi är rätt i tiden
vi ska tro att ungdomen fortfarande skriker i våra kroppar
att vi kan förändra och att våra stunder river
som vinterkylan tar tag mot huden.
Vi ska aldrig vackla på sprucken is där det läcker hårda ord.
Dina läppar kommer vara så defekta…
så perfekta
Jag ska kuta ända till morgondagen där du ser mig.
Jag kommer vara där och omfamna din rädsla
så jag kan fortsätta leva och
om jag dör kommer dina blickar vara allt jag ser.
Det finns inga hinder där du finns
du kommer alltid vara det påtagliga i min framtid dåtid nutid