Alienation
En gång var vi natur. Behovet att bli någonting fanns inte; redan från födseln var vi en del av en större helhet. Vi var en del av solen och månens uppgångar, av stjärnbildernas rotationer och trädens uråldriga uppväxt. Vi var människor i en långsamt skiftande och återfödande natur. Vi var skapelsens krona. Om inte av Gud så av naturen. Vi var och är en del av moder Gaias själ. Vi var hennes ögon som studerade naturen, de allra högsta
Och högre kunde vi inte bli
Om vi så klättrade på de mäktigaste av berg eller slogs mot de starkaste av djur kunde vi inte bli annat än det vi redan var; inte högre, inte solar månar eller stjärnor. Blott människor. Kanske rentav vår litenhet bekräftades och vår ödmjukhet mot naturens storhet inbäddades i våra medvetenden generation efter generation
genom våra bravader gentemot naturen
***
Och i din kropp har du ett träd som inte kan slå rot genom asfaltens sprickor
Och i din kropp har du ett vilddjur som bryts ner av vardagar och fyrkantighet där all din adrenalin och dina instinkter är bortdomnade eller i bästa fall är schemalagda till ett träningspass, tre kvällar i veckan. Och i din kropp har du en mäktig fågel inträngd i revbenens galler som slår mot bröstkorgens väggar. Den kan inte andas. Den kvävs i sin cell, i dina kläder, inburad, ofri och döendes skrikandes för att den vill att du skall lyssna.
Lyssna
Lyssna
Lyssna
Naturen kallar
Naturen kallar
Utom dig och inom dig
Den säger "se mig"
"se mig
innan det är
för sent"
Övriga genrer
av
aberatio
Läst 690 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2008-11-25 00:02
|
Nästa text
Föregående aberatio |