Vad är ett liv av jord, som jord blir åter
ett andetag av intet, livets själ
av skamlighetens bortvända farväl
De dagar som blir natt när död förlåter

Så ofattbara ting ett öga gråter
en inre mänskas strid ett evigt gräl
och den som ville intet ville väl
att godhet är att vara den som låter

Och ändå är det kärlek som är livet
att vara nära skamlighetens jag
ett möte med den sanning som blev du

Så vandrar jag i det som blev mig givet
det ljus av liv som blev min enda dag
jag vet, det intet talat, är mitt nu