Skrattet

Så klingande djupt

fullständigt ärligt

och Smittande underbart

som får mitt inre att röra Sig

fnittrande Sträcka på Sig

och Sprida Sig utanför kroppen

det där

Som kvillrande banar Sin väg

från ett djup någonstans ifrån

Som Sprider Sig till hela min kropp

finner varenda gömsle och vrå

mullrar Skönt ur min Strupe

får mina ögon att tåras

kindmusklerna att Sträckas

det där

när kroppen Skälver av befrielse

i skönonda fnissparoxysmer

de Som får mig att kvida

av helt galen kramp

men i Stor njutning

det där Skrattet

Som Stillnar Så Småningom

som lämnar efter Sig

en loj inutikänsla av befrielse

och total avslappning

Som Zen kanske

där leendet finns kvar

långt efteråt

och man Ser ut Som ett fån

och man önskar Sig mer

du vet

vad jag menar va?