Formerna var gradvis runda. Som solen genom himlen. Resan var ett måste. Ingenting stod stilla eller blåste åt ett annat håll. Herr P som strök en skjorta. Såg inte när hon gick förbi. Inte heller när hon gick tillbaka.

Eftersom det inte fick bli veck på skjortans krage. Därför fann han aldrig henne. Hon som just var hon som skulle bli hans rätta. Hon tänkte aldrig så. För hon blev den som Sune skulle bedra för han blev kär i Stina......