Jag fattar inte

hur i guds gröna helvete hittar folk varandra

alla verkar ha någon annan numera

alla idioter och alla blodssuktande mördare hittar någon

t.o.m. byråkrater och politiker hittar någon

Jag kanske är en idiot utan personlighet

en liten mask utan älskvärt utseende

vad är det som gör att jag inte hittar någon

är det min innersta tanke om att jag, du vet,

skulle vara riktigt elakt att utsätta någon för

eller att jag inte kan se människor i ögonen

eller mitt, utåt sett, ointresse för precis allt livet har att erbjuda

jag har inte många smulor av hopp kvar längre

så jag undrar varför det stör mig

att alla verkar ha någon

och jag sitter ensam

dag ut och dag in

och skriver

rad ut och rad in

med en ständig tanke

om ett du som försvann

som aldrig var men alltid är

och alltid verkar finnas kvar

men jag accepterar alltid fakta i slutändan

det är väl klart att jag inte har någon

det är många som inte har någon

och jag har aldrig gjort mig förtjänt av någon annan

aldrig vågat försöka

... en gång... men jag var kär, tror jag

länge sedan nu...

nu är jag vuxen och emotionellt fastfrusen i melankoli

tjohopp vad jag gillar verkligheten

har någon en slägga som kan krossa mitt huvud rent från realism...?

/