gömd och bortglömd
dammråtta i känslospelet
orden är obetydliga
jag vill bara bli hel
och komplettera själv

mina fingrar lever sitt eget liv
orden är okända för mig
världen är en dimma
sedd genom betongglas
kylan gör det lättare att andas
men jag fryser

alla dessa fallfärdiga nyanser av liv
mögliga, stulna smulor
forcerad till helhet är jag
som ett dåligt skämt

öppna paketet och ormar flyger ut
i mitt fall, likmaskar

meningslösheten blir bara större och mer omfattande
det känns som att jag är sjukdomen
och jag förstör varenda bit av liv jag nuddar

jag vill föreslå amputation
ignorera mig
och jag lovar att försvinna

... alla dessa förhatliga ord
ta bort dem och jag försvinner
jag önskar jag hade mer att ge...

/