Jag håller pistolen
Fastkramad inuti handen
Riktad mot tinningen
Pekfingret smeker varsamt avtryckaren
Pulsen slår och slår
Dagen står tyst i utropstäcken

Truppen är förväntansfull
Likt oroliga barn på julaftons morgon
Pendlar deras blickarna
Mellan offer och utövare
Försök att inte ta det personligen
Det är ett jobb

Vi ställer inte frågor längre
Lokalbefolkningens skrik når oss inte
Tillsammans räknar vi tre till noll
Och i sekunden efter försvinner allt
För att återkomma till det som för oss är vardag
Samlade går vi för att äta lunch