Vantarna var lagda

På den bortglömda

Röda mattans minne

Evigheten hade ett pris

Okänd för alla som visste

Priset på den kalkylerade byrån

I blått carbon visste bara

Den vars tankar sträckte sig

Bortom närhetens osanning

Solen målades alltid gul

Var våra prismor inställda rätt

Var det gula egentligen nått annat

En färg vi ännu inte döpt