Antingen tar man livet på allvar
eller ser det stora skämtet som ligger bakom
Folk dör som flugor varje dag
rädda valarna
Folk svälter
vi bantar

Jag har inte svårt att se livet från den mörka sidan
Men det är omöjligt att hjälpa någon från ett svart rum
Lättare att hjälpa andra om man först tänder lampan

De som tycker synd om andra och hjälper
är människor värda all aktning
De som enbart tycker synd om sig själv
hjälper sällan någon

Är du varm, mätt och utsövd?
Bär du inte på sorg, sjukdom?
Vad fattas dig då?
Sysselsättning?

Om man blir för djup
om man verkligen dyker ner för långt
blir det både svårt att andas
och göra sig hörd

Och enbart de på säker mark
kan rädda andra från att drunkna
utan att själv dras ner i djupet

Livet är rättvist i sitt lilla koncept
Ty naken, fattig och ångestskrikande föds du in i denna värld
Och skapa dig inga illusioner...detsamma kommer du att lämna in
Om inte någon då förstås stoppar dig full av betablockare eller andra dämpare

Så le, skratta, dansa
Enda vapnet mot en cynisk värld
Du lever ju idag
Enda vapnet emot döden själv

Ett enda mål har jag för livet
Att få lämna in på ett sätt jag inte skäms för
Att min vandring här gjort någon nytta
Att jag kommer möta denna sista sanningen
utan ångest i mitt inre
Ty detta vore det sista jag skulle vilja föra med mig över på den andra sidan
Nothing to declare