fingrarna rör inte längre vid varandra



och någonstans var det här vad jag längtade efter



vi möts blöta i spegeln









väser vart har du varit






svarar precis där du har varit









fingrarna lättar ifrån benen och tanken ifrån sig sjlälv.








lite som just innan man dör.







varför denna död, varför denna rädsla





för att den enda konfrontation man har med den, förloras alltid
på ett sätt eller annat



bilderna i huvudet av skriken



tystnaden i huvudet man inte förstås



så rädd för att leva

så rädd för att dö




är det nu man ska be om hjälp.