rosa skjorta, bländvitt leende
som hämtat ur en jävla katalog
ibland är du stolt över det
ibland känner du ett slags förakt

håret dresserat och vargen likaså
familjehunden med främmande gener
ibland går de nya vanorna som på räls
ibland har du god lust att kräkas


Inte tveka, inte tvivla
du valt en väg att gå
Inte famla, inte ramla
svårt att åter stå

50 öl för skjortan, 4o lakan tänder
banalt kamma håret -
varje jävla dag
inrättad i ledet står i kön
talar för att få respekt
en blick förut och du tog
- tog det få vill ge

Ingen Hugo Boss i trynet luktar bättre
än adrenalinets odör i näsvingens vrå
innan smällen i rättan plats så landar
fruktan lämnar eko länge kvar
respekten där du har

Inte tveka, inte tvivla
du valt en väg att gå
Inte famla, inte ramla
svårt att åter stå

Ibland så skönt det ändå vore
kasta civilisationens mask åt sidan
Citera Darwin åt ett stycke kött
starkaste överleva må
Till dess skara hör endast utvalda få

Sluta hora ihop till lönen
sära på skinkan åt sämre män
Istället på så få sekunder
ta åt man - det man vill ha
vem kunde vargen stoppa

Inte tveka, inte tvivla
du valt en väg att gå
Inte famla, inte ramla
svårt att åter stå

Grabbarna ringer oftare nu
Vittrar de blodets hetta i dessa vener
Oftare ock jag svarar
Vilden som bor i mina gener

Så fatta åter modet
försök sälja dig så lite du bara kan
Sälj istället ut bilden
av att ha blivit en annan man

Korta sedan ner på tiden
håll kvinnan du älskar i din famn
Gör något fint tillsammans
innan guldet blir till sand

Men ack jag tvekar
ibland jag tvivlar
på den väg jag valt att gå
Ack jag famlar
men om jag ramlar
kommer jag då åter stå?