länge leve ogenomtänkt poesi
tankar flödar i ett omedvetet tillstånd
som att blunda i en vägkorsning
som att slicka på okändas kinder
som att sätta på någon, med förbundna ögon

kvinna,man,hund,mat

nu när du kan flyga kan du
strö salt i mina sår och hål
i hjärtats övre del, där min tunga inte når
jag vill känna hjärtat slå
utan att ge mig skavsår på revbenen

länge leve själens oönskade kropp

att strö salt med mina fingrar
är som att duscha och försöka
bli ren med lera och tvål
tillverkad av mjök och honung
jag är ju inte skapt i var

länge leve naturens oönskade barn

hålen och såren beror på kvinnan
med de små små människorna i fickan
som hon placerade på bordet framför
där levde de som dig, fast glada
hon blev inte upphetsad av dem

länge leve kvinnans ofödda barn

inte det minsta kåt som kvinnan
Charles Bukowski så fint beksriver
"beskriv rom i små små klunkar", sa dom
inte vi,kvinnan och jag, utan människorna
"män i skor, kvinnor i skor", säger en
poet som jag gillar offentligt, icke privat