Orosmane är mitt namn
en invandrare i verkligheten
kommen från drömmarnas land
där nyfikenhet är en dygd
och sanningstörst ett okänt begrepp
då sanning i alla skepnader
förekommer där i överflöd
och övermättnadens dästa hallucinationer
gör drömtillvarons sannsyner
till ett pliktskyldigast
besökt nöjesfält.

Därför drev olidlig längtan mej på flykt

Med oro ser jag nu verklighetens andra sida
den som en gång doldes
av okunnighetens drömda skimmer

Nu vet jag att det dessvärre inte finns någon väg tillbaka
den oskuldsfulla lek som en gång närde mina drömmar
kunde bara lekas åt ett enda håll

Den barnsligt tillitsfulla och trosvissa övertygelsen
att kärleken ska segra i kampen mellan dårskap och insikt
är förlorad i realiteternas inferno
där varje sanning blint ropar ut sej själv
till alla sanningars sanning

Här står jag nu utan pass
med ett tvingande uppehållstillstånd
som jag inte vill ha

Jag valde fel gräns att överskrida
vet att också jag i blindo följde längtansfågelns flykt
såg inte att alltför grälla livslögner skimrade
på längtansfågelns fjädrar

Men i samma stund jag lät mej lyftas av dess vingar
visste jag att fågeln var mitt flyende hopp

Orosmane är mitt namn
och någon ro jag aldrig önskar
om jag inte finner vägen ut ur denna verkligheta mardröm
finner vägen bort från det jag inte vill
finner vägen till,,,

och får gå den ända fram...

Anar ändå att det inte räcker med att glömma
att det inte räcker med att gömma
att den lögnens böld som livet blivit

då den brister,,,

inte låter kärlek inta lögnens ställe,
men ännu mera nöd, lidande och död

Det gör så ont att ana
att samtidigt som lögnen dör
dör kärleken och allt det fina
och dom vi älskar
de "dina" och de "mina"
ingen heller vet varför...