Högt ovan molnen står jag,
långt om länge får jag,
höra de väna ljuden,
från hon i skönhetsskruden,
hon jag älskar allra högst,
hon jag älskar i min höst
som komma oförväget till mig,
och jag skall vandra till dig,
där i mörkret under berget,
min kärlek till dig känns i märgen...